Regnar gör det alltid

Regnar gör det alltid.
Ibland våldsamt. Ibland duggande,
nästan omärkligt.
Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss
som våta terrier.
Eller försynt, så att ingen märker
att vi gråtit.
Men regnar gör det alltid.
Hur högt når gråtpelaren i dig?
Till naveln? Brösten? Strupen?
Du behöver inte klä av dig och visa.
Vi läser det i varandras ögon
som på gradskivor.
Måste något sägas kan man säga:
Älskade,
till imorgon torkar dina fingervantar.

Werner Aspenström

Bild: Peter Gaudiano www.nomethod.net

Till alla hånskrattande skator where ever you are

TRÄDET

Jag minns ett träd, en lönn, en lönnkupol
som hösten länge gått och sneglat mot.
Jag minns när kronan nästan ljudlöst föll
och lade sig som en krans kring trädets fot.
En fredlig landsväg, minns jag,
drog förbi.
Det hade varit krig
och skulle aldrig mera bli.
Granngårdens pojke kom och badade
i lönnens sjö.
Vi lovade varande att aldrig
eller först som mycket gamla,
mycket rynkiga och mycket gamla dö.
Det satt en skata på en gärdsgårdsstör
och skrattade
som inte bara skator gör.

/Werner Aspenström