Pixel & prosa

Ord till den ängslige

Posted in Dagens dikt by karinjosefina on november 6, 2009

VISOR I PINGSTTID

Just det: lämna allt – låt Dig hänryckas!
Glöm grubblet, överge funderingarna, ge fasen i tvivlet,
försiktigheten, de onda aningarna.
Ett menlöst gott är på väg: lägg armen kring
bekymmerslösa vårens unga nacke!
Den stora våren lyfter lilla människan högt i Din sky, säger:
allt detta är Ditt! Dig, den fattigaste, tillhör allt:
varje frambrytande grässtrå,
trädens svällande knoppar, älvarnas islossning,
ljusets växt, värmens stegring
– det finns inga gränser för Dina ägodelar,
och i Ditt gråa elände är Du jublande rik.
Du fattiga lilla människa: tryck tranans skri,
tryck alla vårens skänker till ditt bröst: allt detta är Ditt!

Elmer Diktonius

Tagged with: ,

Romanska bågar

Posted in Dagens dikt by karinjosefina on januari 14, 2009

0001asmolle2
Bild: Gunnar Smoliansky

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom val och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och fördes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Tomas Tranströmer

Regnar gör det alltid

Posted in Dagens dikt by karinjosefina on december 16, 2008

Light in the tunnel

Regnar gör det alltid.
Ibland våldsamt. Ibland duggande,
nästan omärkligt.
Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss
som våta terrier.
Eller försynt, så att ingen märker
att vi gråtit.
Men regnar gör det alltid.
Hur högt når gråtpelaren i dig?
Till naveln? Brösten? Strupen?
Du behöver inte klä av dig och visa.
Vi läser det i varandras ögon
som på gradskivor.
Måste något sägas kan man säga:
Älskade,
till imorgon torkar dina fingervantar.

Werner Aspenström

Bild: Peter Gaudiano www.nomethod.net

Till alla hånskrattande skator where ever you are

Posted in Dagens dikt by karinjosefina on november 13, 2008

TRÄDET

Jag minns ett träd, en lönn, en lönnkupol
som hösten länge gått och sneglat mot.
Jag minns när kronan nästan ljudlöst föll
och lade sig som en krans kring trädets fot.
En fredlig landsväg, minns jag,
drog förbi.
Det hade varit krig
och skulle aldrig mera bli.
Granngårdens pojke kom och badade
i lönnens sjö.
Vi lovade varande att aldrig
eller först som mycket gamla,
mycket rynkiga och mycket gamla dö.
Det satt en skata på en gärdsgårdsstör
och skrattade
som inte bara skator gör.

/Werner Aspenström

Tagged with: ,