Pixel & prosa

At last

Posted in Sentimentaliteter by karinjosefina on januari 21, 2009

Och hon bryr sig inte om att hon är en sentimental mymla,
utan tittar på klippet om och om igen och blir lika rörd varje gång.

Annonser

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. chexet said, on januari 21, 2009 at 10:16 e m

    chills längs min rygg, tår i ögonvrån, de små håren på armarna reser sig upp! vilka vackra kloka människor, nu på rätt plats. ( och plötsligt tycker jag inte att min dotters underbett gör något.)

  2. Julia said, on januari 22, 2009 at 10:08 e m

    Men det ÄR himla fint! Sådeså!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: