Om konsten att döda en människa

De senaste dagarna har en film äcklat och upprört många, mig. Plågsamma minuter som visar amerikanska helikopterpiloter som iskallt skjuter ihjäl irakier, bland dem två Reutersanställda. Och attackerar en bil där det med största sannolikhet fanns barn. Allt detta medan de nonchalant munnhuggs och hånar. Och visst är det fruktansvärt, inhumant, avtrubbat och antagligen helt rättsvidrigt. Men hur tror vi att människor skall hantera att tvingas mörda andra människor dag efter dag? Som svenska FN-soldater på fredbevarande uppdrag på Cypern? Som du och jag?

Det sorgligaste i allt detta (förutom alla oskyldiga offer) är den eviga frågan om krig och vad det kräver av människor. Och länder. För jag tror skadan fortsätter bortom de dödade, sårade och torterade, bortom det attackerade landet. Våldsamhet kväver själslust och släcker värme hos utövarna. Det kväser frihet och river i folksjälen även hos det attackerande landet. Minskar kreativitet, intelligens och humanism.

Självklart skall vi inte acceptera att krigsutövare beter sig så här. Vi måste ständigt kräva av en stat, en armé och en soldat att de upprätthåller disciplin, lugn och värdighet. Och att attacker är så välgrundade, välplanerade och framförallt så ickeexisterande som det bara går.

Människor behöver stänga av för att kunna döda. Om de inte är rena psykopater. Så någonstans måste vi försöka våga fortsätta drömma om en fredlig värld där människor inte tvingas döda, vare sig som soldater eller bödlar. Där angriparen inser priset de själva kommer få betala för varje medborgare som förvandlas, förhårdas och förvanskas i dess syfte att utöva mer makt. Och kanske tar ett andetag. Hejdar sig.

För dig som inte sett filmen kan du se den här:
http://blog.newsweek.com/blogs/declassified/archive/2010/04/05/the-wikileaks-report-civilian-deaths-and-indiscriminate-attacks.aspx

Jag har tidigare skrivit om staters våldutövande och vad det gör med dess medborgare:
http://pixelochprosa.wordpress.com/2009/01/22/en-gava-till-nationen/